I tonåren hade jag en kompis som ville bli sekreterare. Helst åt en framstående chef. Antagligen tyckte hon att det verkade vara ett jobb i lagom ambitionsnivå och samtidigt lite glamoröst. Hon ville också gärna gifta sig. Det ville inte jag.
Den alltid praktiskt klädda syo-konsulenten var dock av en annan åsikt. Hon föreslog att kompisen skulle bli bilmekaniker i stället. Så blev det förstås inte.
Inställningen vid den här tiden var att vägen till jämlikhet gick genom jobbyte. Mannen blev normen – även för kvinnorörelsen. Typiska kvinnojobb och typiska kvinnointressen ratades.
Och många egenskaper tog vi kvinnor till oss. De flesta mindre bra för vår hälsa. Och en del jobb som varit dominerade av män blev kvinnoyrken. Resultatet blev lägre löner och därmed ännu färre män.
Ett annat resultat blev att få unga kvinnor idag vill kalla sig feminister. Och inte så många äldre heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar