I morgon fyller O. 50. Under några år var han en av mina bästa vänner. Vi reste ihop. Gick på bio varje söndagskväll. Han var icke-fördömande. Öppen för allt. Och detta många år innan han kom ut.
Jag tänker på när O. fyllde 25. Det är alltså 25 år sedan. Halva livet. Det var stor fest. Av någon anledning minns jag den så tydligt. Många av de gamla kompisarna var där. 25 år. Vi som var framtiden var redan klara med våra studier. Läkare, civilingenjörer och ekonomer stod som spön i backen. Vissa var redan på väg utomlands.
Själv var jag fortfarande kvar i Göteborg. Det var sex år innan jag fick mitt första barn. En evighet sedan. Och ändå bara halva mitt liv.
Vad jag vill har sagt? 50 år är en lång tid. Hur man än vänder och vrider på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar