Vi spelade kula på torget en dag
en liten folkskolegrabb och jag
Jag hade väl femti han hade fem
Vi spelte och han förlorade dem
Han snorade till och gav mig en blick
då jag visslade överlägset och gick
Men jag ångrade mig när jag kom till vår port
och tyckte det var något fult jag gjort.
Jag gnodde tillbaka. Men ingenstans
kunde någon säga var grabben fanns
Jag skämdes. Jag tror jag skäms för det än
när jag ser dem spela kula igen
Och jag ville ge jag vet inte vad
för att en gång få se den där pojken glad
Men nu är han säkert en stor grov karl
som släpar och sliter - jag vet inte var
Och visste jag det förslog det ej stort
man kan aldrig ändra det fula man gjort
Man kan inte lämna kulor igen
och trösta pojkar som stelnat till män
Spela kula av Sten Selander
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar