Jag var barn på 60-talet. Pre-bävernylon. Vintrarna var kalla och snörika. Skidbyxor och anorak tillverkades i tunna material. Lösningen var lager-på-lager. På-lager-på-lager. I alla fall om man hade min mamma som mamma.En utedag inleddes med påpaltning. Linne, underbyxor modell större, mamelucker, livstycke, strumpbyxor, strumpor, tröjor. Två lager vantar, varav det ena paret satt fast i ärmen med säkerhetsnålar. Omöjliga att ta av utomhus. I alla fall utan assistans.
När mössan var på, under anorakkapuschongen, var det enda som syntes näsa, mun, ögon och lite, lite kind. Genomvarm stod jag i hallen och väntade på finalen. En stor slabba Niveakräm av en extra fet sort som vi bara använde på vintern. Mitt i andningsorganen. Fortfarande minns jag känslan och doften. Jag storknade. Och jag funderar på om den krämen ens finns idag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar