Fattar inte hur snabbt det blev kallt denna höst. Hela september var ju så underbart ljummen, men knappt hann man säga ”första oktober” förrän det var is på brevlådan. Har frusit sedan dess. Den enda trösten är värmevallningarna som regelbundet rullar genom kroppen. Främst på nätterna. Då för jag en ojämn kamp med duntäcket.
Tänk om man i stället kunde ha fått bli växelvarm, utan egen kroppstemperaturreglering. Då hade man dessutom fått gå i dvala snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar