1979 kom Marianne Faithfuls album Broken English. Jag var 19 år och tog starkt intryck av både sångerskan och låtarna. Den då drygt 30-åriga Faithful sjöng bland annat om Lucy Jordan, som vid 37 års ålder inser att hon aldrig åkt sportbil genom Paris.
Kanske berördes jag extra av att den sorgliga texten handlade om en kvinna, som trots sin ålder inte verkade ha hunnit med att förverkliga sin dröm. Men också för att den handlade om just Paris, som jag då själv precis hade besökt för första gången. Sedan dess har jag varit där vid ett flertal tillfällen. Jag har firat födelsedagar i Paris, både min egen och andras, och jag har till och med gift mig där.
Men nu var det ett tag sedan det stod Paris på biljetten, trots att jag under en stor del av mitt vuxna liv varit i Frankrike varje sommar. Många gånger har jag förstås längtat efter de breda boulevarderna, den blå timmen och caféerna där man bara kan sitta och se livet passera förbi. Och nu har jag också gjort slag i saken.
Några av 2010 års första skälvande dagarna tar dottern och jag den franska huvudstaden i besittning. För henne blir det första gången, för mig blir det en kickstart på mitt eget jubileumsår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar