Jag har mörkbrunt hår. Fel tempus. Jag hade mörkbrunt hår. Vilken min naturliga färg är just nu har jag ingen aning om. Och jag tänker inte ta reda på det heller.
När mitt hår började skifta i grått för ett antal år sedan sa min helt kale frisör att han tyckte det var väldigt snyggt med grått hår. Det tycker jag också. På andra. Jättesnyggt. Verkligen. Om tio år. Kanske.
Häromdagen sa dottern, som gick vid min sida och därför såg rakt in i min vänstra tinning: ”Oj, vad grått hår du har där”. I mina öron är det en omskrivning för att det var dags att inköpa färg och göra något åt saken. Vilket jag nu gjort.
Jag tycker visst om det naturliga. Men det finns gränser. De gråa håren kan gott få vänta några år till. Grått är helt enkelt inte jag. Inte än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar