Något jag reflekterat över på senare år är hur trevliga folk i allmänhet är. På 60- och 70-talet kryllade det av människor som var fullständigt socialt inkompetenta. Sura och tjuriga eller möjlighet bara helt stumma. När försvann de och var tog de vägen?
En anledning till att folk inte var lika trevliga förr var förstås att de inte behövde vara det. Ingen krävde det. Att vara grinig var en mänsklig rättighet. Inget man skulle behöva dölja för omvärlden. Och det gjorde man inte heller.
När vi började hämta oss efter lågkonjunkturen i början av 90-talet hade dock något hänt. Helt plötsligt skulle alla organisationer slimmas. Ingen hade behov av en gnällspik som inte fattade hur man betedde sig bland folk.
Visserligen händer det att man fortfarande kan stöta på en och annan surkart. Men numera är det så ovanligt att man nästan blir road. Och lite nostalgisk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar