Kompensation, tack!

Efter att i många år haft barn i skolan har jag kunnat konstatera att det viktigaste de har lärt sig är att man ska ha kompensation. Inte i pengar i detta fall, utan i tid.

Om något så fruktansvärt skulle ha drabba dem som ett teaterbesök, eller en filmvisning som dragit ut på tiden, är det en självklarhet att de ska slippa gå på någon annan lektion. Och eftersom just kompenserandet är det centrala verkar upplevelsen av den eventuella filmen eller pjäsen ha en klart underordnad roll.

– Var filmen/pjäsen bra?
– Sådär, men vi får ledigt sista lektionen nästa torsdag!

Jag kan å ena sidan förstå barnen. Att slippa göra saker är alltid viktigt när man inte ser nyttan med att göra dem, eller glädjen för den delen. Å andra sidan kan jag inte fatta att inte mer har hänt.

I mitten av 70-talet pratade vi massor om att skolan var föråldrad och att man skulle lära för livet. Många engagerade sig och diskussionerna avlöste varandra om vad som var viktigt att lära sig och varför. Och vad blev resultatet? Att våra barn vill ha kompensation!